från barndomen har jag samlat, funderat och byggt om, nya lösningar och ideer
ploppade ständigt upp. Soptippen var lite av en guldgruva för mig då jag var
mindre, där kunde jag hitta en hel del som jag ville ta hem men som min pappa
inte tyckte jag skulle dra hem, jag lyckades alltid få med mig nånting vilket jag
fick gömma då jag kom hem annars kastade han det nästa gång igen. Efter ett
liv med dålig skolgång, sjukdommar och en del mobbing som vart en stressig
livssituation, så trivdes jag och fick lugn då jag fick använda min fantasi och
kreativitet i skapande uttryck. Det är många med mig i vårt avlånga land som
tycker lika som mig, att det är läkande att använda sina händer, då mår jag bra.
Då jag får skapa nytt av gammalt så försvinner liksom alla tankar på jobbigt
runt en, man hamnar i sitt inre, det känns som en varm ström som går
igenom en, från huvud, i tanke till hjärta av värme och slutligen i handling
med händerna till den färdiga produkten då man ser resultatet av vad man
lyckats komma fram till, då brinner man ändå mer. Jag har hittat min
läkeväxt, men ej min ekonomiska trygghet än, och jag tänker fortsätta
med det jag gör och älskar över allt annat, får jag inte göra det jag kan
och brinner för, ja då finns inte meningen längre. Trä, metall och betong
det är mitt nya liv nu.
Lägger in ett litet peppkort på vägen för dagen !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar